Längst ner en påminnelse om all böns grundförutsättning, en liten text av Nikolaos Cabasilas, "Kristus är vår läkare".


Här en sång som en deltagare i vår gemenskap har funnit. Ur "Lina Sandells sånger" del 3, Stockholm 1892Bön om andens enhet
( Joh.17:11)Som du och Fadern äro ett i dig,
Så låt oss ett i dig, o Jesus, blifva,
Låt din lekamen icke söndra sig
Och dina lemmar aldrig börja kifva.I verlden är nog mycken strid ändå,
Och strid i verlden måste det ju vara,
Men må ej kärleken förkolna så,
O Herre, bland din lilla lärjung-skara!Må ingen tänka: Jag har ensamt rätt
Och alla andra måste vilse fara,
Ty se de icke allt på samma sätt
De kunna ju av sanningen dock vara!Ack, här förstå vi alla "endels" blott,
Fullkomlighet hör först till andra sidan,
Väl hafva vi ditt löfte derom fått,
Men stå derefter än i trons förbidan.Väl äro gåfvorna av många slag,
Ett lika mått du ej åt alla gifvit,
Men är blott anden en, hvad mer om jag
Den minsta fyllnadssten i templet blifvit!Du känner dock hvarenda liten sten
Och passar in den, der den bäst kan tjena,
Så hjelp oss söka, Herre, hvar och en
Hur vi i allt må täckas dig allena!Allt fastare knyt kärleksbandet till
Och låt oss ett i dig, o Jesus, vara,
Att du må kunna, såsom du det vill,
Alltmer din kärlek för oss uppenbara!


Må de alla vara ett liksom du, Fader, är i mig och jag i dig.Fastän den heliga Kyrkan skiftar i sin mångfald av människor förs den till enhet genom den heliga Andens eld. Fysiskt sett tycks den vara uppdelad i olika familjer, men mysteriet i hennes djupa enhet förlorar ingenting av sin höghet, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom den heliga Anden som har givits oss (Rom 5:5). Det står klart att Anden är på en gång en och många: den är en i sitt väsens majestät, många i de nådegåvor som skänks åt den heliga Kyrkan som är fylld av hans närvaro. Och det är samme Ande som gör att Kyrkan kan vara en och densamma i sin universella utsträckning men också helt och hållet närvarande i var och en av dess medlemmar … Av detta kommer att när flera av de trogna är tillsammans kan de säga: ”Böj, Herre, ditt öra och lyssna till mig, ty jag är betryckt och fattig. Bevara mitt liv, ty jag är trogen mot dig” (Ps 85(86):1-2 Vulg). Och när vi är ensamma kan vi ändå sjunga: ”Låt oss alla sjunga jubelsång till Gud, vår styrka, höja glädjerop till Jakobs Gud” (Ps 80(81):2 Vulg). Det är inte opassande att vi alla säger tillsammans: ”Jag vill alltid välsigna Herren, hans pris skall alltid vara i min mun (Ps 33(34):2 Vulg), eller att jag när jag är ensam säger: ”Ära Herren tillsammans med mig, låt oss tillsammans upphöja hans namn (v.4), och många andra liknande uttryck. Ensamhet är inget hinder för att någon skall tala i pluralis, och de trognas mängd kan på samma vis uttrycka sig själva i singularis. Den heliga Andens kraft, som bor i var och en av de trogna och omger dem alla, innebär att det i det senare fallet är en ensamhet i mångfald och i det förra en stor mångfald som utgör en enda.
Den helige Petrus Damiani (1007-1072), eremit, sedan biskop, kyrkolärare. Opuscule 11 «Dominus vobiscum», 6 (Migne 1992, p.22 rev.) Här en text av John Henry Newman:Kristus, som har lovat att göra alla sina lärjungar till ett i Gud tillsammans med honom, han som har lovat att vi skall vara i Gud och Gud i oss, han har gjort oss sådana. På ett mysteriöst sätt han fullbordat det stora verket för oss, detta underbara privilegium. Det framgår vidare, så som jag har sagt, att han har gjort detta genom att stiga upp till sin Fader, så att hans kroppsliga uppstigande är andligen sett hans nedstigande. Att han tar vår natur upp till Gud är Guds nedstigande i oss. Han har verkligen, men på ett okänt sätt, tagit oss till Gud eller fört Gud ned till oss, beroende på hur vi ser det.När S:t Paulus säger detta kan vi förstå honom så att principen för vår existens inte längre är en dödlig, jordisk princip som Adams efter hans fall, utan att vi har blivit döpta och på nytt fördolda i Guds härlighet, i den Shekina av ljus och renhet som vi förlorade när Adam föll. Vi är nu nyskapade, förvandlade, förandligade, förhärligade i den gudomliga naturen. Genom delaktigheten i Kristus tar vi emot Guds sanna närvaro inom och utom oss som genom en kanal, så att den uppfyller oss med helighet och odödlighet.Detta, jag säger det än en gång, är vår rättfärdiggörelse, vårt uppstigande genom Kristus till Gud eller Guds nedstigande genom Kristus i oss. Vi kan säga det ena lika väl som det andra … vi är i honom och han i oss, för Kristus är den ende förmedlaren (1 Tim 2:5), vägen, sanningen och livet (Joh 14:6) som förenar himlen med jorden. Och detta är vår sanna rättfärdighet … inte bara förlåtelse eller välvilja som en handling från Guds sida, inte bara en inre helgelse – det är att vår förhärligade Herre bor i oss. Detta är Guds enda stora gåva.Jesus sade: Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig (Joh 17:21).


Gud, Fader, Son och helig Ande,
Fördjupa vår tro, stärk vårt hopp
och bevara oss i kärleken, så att din vilja sker,
enheten blir återställd, skapelsen helas,
och alla män och kvinnor kan leva i värdighet och frihet.
Genom Jesus Kristus vår Herre.
Amen.


(Bön vid Svenska kyrkans jubelfest i Uppsala den 22 augusti 1993. Bland undertecknarna fanns den ekumeniske patriarken Bartholomaios, ordföranden i det Påvliga rådet för kristen enhet kardinal Edward Idris Cassidy, den romersk-katolske biskopen i Stockholm Hubertus Brandenburg och den assisterande biskopen William Kenney, biskop John Hind (för ärkebiskopen av Canterbury), biskop Thomas från den koptiska kyrkan i Egypten samt ärkebiskoparna i Uppsala och Åbo.


Allsmäktige, evige Gud,
du som vill samla och bevara dina skingrade barn,
låt alla som du helgat i det enda dopet
förenas i en och samma tro
och hållas samman av kärlekens band.
Genom Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.

Foto: Eric Davidsson

Ur den romerska långfredagsliturginHerre Jesus Kristus, Du är Messias den levande Gudens son. Genom apostlarna och alla de heliga och troende, överallt och genom alla tider har vi tagit emot tron på dig. Vi ber dig, blås på oss med din helige Ande så att vi enade kan bekänna dig och vittna om dig för världen. Ge oss hörsamma hjärtan så att vi vist och frimodigt handlar efter din vilja i denna yttersta tid. Vår omsorg och vårt ärende är bekännelsen av Dig i vårt land och att vi alla skall bli ett. Vi ber därför med den heliga Birgitta, och den saliga Moder Elisabeth Hesselblad; visa oss vägen till enhet och gör oss villiga att vandra den. Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare. Så uppfyll då vår åstundan och visa oss vägen.
Amen


Himmelske Fader, utgjut din Ande över hela din kyrka.
Ge oss en ny vision av din härlighet,
en ny upplevelse av din makt,
en ny trohet mot ditt Ord,
en ny hängivenhet i din tjänst
så att genom vårt förnyade vittnesbörd
ditt heliga namn blir ärat och ditt rike främjat
genom Jesus Kristus vår Herre.
Amen Herre Jesus Kristus, du som sade till dina apostlar:
Frid lämnar jag efter mig åt er, min frid ger jag er,
vi ber dig: Se inte till våra synder utan till din kyrkas tro,
och ge henne frid och enhet efter din vilja.
Amen


Under fastan ber vi med den helige Efraim Syriern (d. 373)
Herre, mitt livs Härskare! Bevara mig från lättja, håglöshet, maktlystnad och tomt prat. (Bugning till marken)


Ge mig, din tjänare, själens renhet, ödmjukhet, tålamod och kärlek. (Bugning till marken)


Herre och Konung! Låt mig se min skuld och hjälp mig att inte döma min broder, ty välsignad är du i evighet. Amen. (Bugning till marken)